Efter-Varvet-reflektion

Nu har jag landat igen efter helgens begivenhet. Lite trött i kroppen i söndags men sen har jag inte haft några känningar faktiskt! Har man lärt kroppen att mala på i ett segt 7-8-minuterstempo så klarar kroppen påfrestningar rätt bra faktiskt!
Alla forum översvämmas fortfarande av varvsrapporter, tyckanden om medaljens utseende, glädjerop, besvikelser att man missade sitt pb med 10 sekunder osv.osv. Är INTE avundsjuk på de som laddar om nu inför Stockholm marathon i helgen som kommer! Det får bli en 5-kilometare ikväll, i all enkelhet ;-)
Tillägg: det blev 4, tunga :-(

Varvsrapporten (varning: långt inlägg)

Vi började uppladdningen redan kvällen innan med en rejäl pizza. Sparade en liten bit som jag klämde till frukost dagen efter tillsammans med ägg, macka, fil, juice, kaffe! 

Sen bar det av till Götet.  Bytte om (knallgrönt VGR-linne och kjol!) och fikade äggmackor innan det var dags att bengå till starten. Vädret var perfekt 12-14 grader, sol och lite blåst. Jag startade i VGR-gruppen strax efter 14.
Var helt oförklarligt cool när det bar iväg. Den värsta nervositeten kände jag när vi sprang milen förra helgen och i början på veckan. Som bortblåst nu! Höll mitt 7-minuterstempo ganska länge och mådde bra ända fram till ca 13 km. Då hade jag gått uppför båda broarna för att inte ta ut mig. Vad hände då vid 13? Tja, spellistan tog slut, vaderna började stumna och den prestigefyllda löpningen upp för Avenyn närmade sig. Huvvaligen!

Tur att jag hade lite saft och salta pinnar med mig! Till slut var jag tvungen att stanna flera gånger för att stretcha ut vaderna och så kunde jag springa en liten bit igen. Ja, så där höll jag på....och jag lovar att den sista 1,1 km är den värsta! Tiden då? Hmmm... 2.46 är ju inte mycket att skryta med men ganska exakt vad jag gissade innan loppet! En kul grej är ju att Glenn Hysén sprang på samma tid ;-) 

Målfoto av Ewa T. Inte dåligt att få ett sådant!!

Nedan: medalj, cola och salta pinnar. Perfekt återhämtningskost innan middag.

Pepp?

De kan verkligen peppa  och muntra upp en nervös Varvet-nybörjare ;-) 

Se här

Försöker coola ner mig och lukta på blommorna istället ;-)

PS. Här kom den RIKTIGA peppen!

Genomkörare

Efter onsdagens tveksamma och lite deppiga runda (darriga 5 kilometer hemikring, helt slut!!)och med självförtroendet nere vid fotknölarna var det i fredags dags för sista ordentliga rundan innan Varvet. En mil, två varv på femman på Billingen.  Men det gav resultat! Förutom blodsmak så blev det pb med över en minut på just den milrundan! Nu ska jag nog inte springa mer innan lördag utan bara kolhydratladda och lata mig :-)

Vänstra bilden är från Hållsdammen på Billingen och det högra är ett av våra fina fruktträd i mitt bostadsområde på Billingesluttningen!

Ett litet test...

...av formen och orken på en längre sträcka. Efter en härlig dag i solen och utflykt både till Hjo och Karlsborg var det dags för tre varv på 5:an på Billingen, precis som jag skrev i förra inlägget. Gick ut långsamt och fick stanna flera gånger under första kilometern eftersom vätskebältet krånglade...och sen fortsatte jag lika långsamt ;-) Allt för att orka hela sträckan. Benen var lite darriga efter tisdagens blodgivning och kraften var nog inte riktigt tillbaka. Men den kommer, det känner jag :-) Pannbenet ska ju också tränas allsindar ;-)

Som tur var så försvann solen bakom molnen och det kom till och med lite regn. Hade både vatten och saft med mig i vätskebältet. Saften gjorde susen under de sista 5 km, det kändes tydligt!

Tiden var verkligen inte lysande men just nu struntar jag i det! Happy!

(Repris på den fina vyn från Billingen)

Kanske dumdristigt men...

...var "tvungen" att springa 5 kilometer igår, trots blodgivning dagen innan. SÅ darriga ben...men tog mig runt i alla fall och gick bara lite i en av backarna. Bra test av pannbenet. Ville verkligen inte springa men...Nu blir det vila några dagar innan helgens långpass. Tre varv på 5:an på Billingen tänkte jag mig. Minst!

Sprang för livet...

...gjorde jag i fredags tillsammans med 1600 andra. Rekord! Kallt och blåsigt väder tyvärr men inget regn som tur var. Det var tredje gången jag sprang två varv på 5:an i år och jag springer nästan på sekunden lika snabbt, eller långsamt... varje gång (ca 67 min). Intressant! 

Idag klämde jag ett varv på 5:an i regn och hagel. Rekordsnabbt för min del (ca 32 min) på just den knixtriga banan. Ville väl hem fort ;-) 

Solen kom fram igen så småningom och det blev en skön promenad till stan och en go långfika med Lena på Rådhuset. Bra avslutning på helgen!