Snöspring

Idag var det dags för en runda i det vackra vinterlandskapet! De nya Ice Bugsen skulle äntligen testas. Liksom ljumsken/låret. Tyvärr fick jag lite ont i en tå av skorna men det går säkert att korrigera till nästa runda. Greppet på underlaget var fantastiskt bra. Det gick att springa helt avspänt (utom i nerförsbackarna då, men där spänner jag mig alltid) på alla typer av underlag. Skönt!

Var också fundersam på hur det skulle kännas i ljumske och lår men det gick riktigt bra. Lite känningar i början men de avtog och kom bara tillbaka i sista nerförsbacken. 4,3 km i 6,46-tempo.

 Nu har jag bestämt mig för att springa Sylvesterloppet i Göteborg på nyårsafton. Vädret verkar bli lite lurigt med snö och kyla så det är bäst att packa ner ice bugsen också.

Läge för Ice Bugs

Sprang runt  Boulognerskogen även ikväll. Lurigt som 17 för på gångvägarna hade det lagt sig en isskorpa över sanden. Till slut sprang jag i det höga gräset bredvid och där var det gropigt och dant. På asfaltsbitarna var det bättre underlag. Kanske man skulle provat sina Ice Bugs ändå? Men jag trodde inte att det frös på så lätt ovanpå sandgångarna. Tre varv blev det (5,2 km) men jag saknade min hare ;-) Det blir ju lite tjatigt att harva runt runt samma slinga...

Jag känner lite i ljumsken och låret hela tiden när jag springer men när jag stretchat ordentligt så försvinner det, i alla fall för stunden. Mina övningar gör jag minst en gång om dagen och det börjar hjälpa tycker jag. Liiite stabilare för var dag!

Tre varv i Boulognerskogen

Jag har inte hunnit/orkat springa sedan i lördags. Ett spinningpass är allt. Nu fick vi för oss att testa stigarna i Boulogner och det gick jättebra, mycket tack vare det fina parkstigsunderlaget. Tre varv blev det och 5,2 km. Var inte ens andfådd efteråt ;-) Det blev också en slant till Musikhjälpen via Lonesome Runners. Känns bra!

Kalla mig storken...

...för jag står på ett ben så fort jag har en chans! Och så BÖJER jag samlat och försiktigt på det benet jag står på. På jobbet i informationsdisken, hemma framför datorn eller när jag borstar tänderna, typ everywhere. Växelvis höger och vänster ben. Detta tillsammans med lite andra övningar ska stärka mig och ge mig bättre balans!

(commons.wikimedia.org)

Instabila jag

Sjukgymnastbesök idag. Vi kom fram till att jag slarvat med mina knästabilitetsövningar jag fick i somras. När knät då blev bättre så slutade jag med dem. Instabiliteten i kroppen fanns kvar och blev extra kännbar efter 2,1-milarundan. Nu har jag dessutom belastat vänster sida och "byggt upp" styrka där vilket gjort att jag blivit ännu vingligare på högersidan. Ack ja...

Har fått fyra nya övningar och nu gäller det att hålla i och inte tappa bort sig igen! Kortare löpturer med ordentlig stretch efteråt är också tillåtet :-)

Dålig bild från Rehabmottagningen men blev lite full i skratt när jag såg den. Tyckte allt stämde på mig. I alla fall INNAN sjukgymnastbesöket!

Taggar för spinning ikväll

Det blir en test av vad ljumsken tål. Blir det bättre eller sämre? Måste undersökas den hårda vägen. 75 min spinning med den bäste :-)

Tillägg lite senare: spinningen satt som ett smäck. Inte ont någonstans och skön stretch efteråt. Så bra, då kan jag alltid gå på det om jag blir otålig. Styrketräning borde man också träna...

Munksjön runt!

Yes! Jag gjorde det! Dryga 5 km utan större ansträngning och bara en liten aning ont i ljumsken efteråt. Ska springa några korta sträckor i veckan fram till Sylvesterloppet i Gbg på nyårsafton. Samt styrketräning. Ska pumpa sjukgymnasten på lämpliga övningar!

Tillägg dagen efter: GANSKA ont i ljumsken :-(

Vilan är över

Nu har jag inte sprungit sedan 12:e november. Inte ens ett spinningpass har jag vågat mig på... Imorgon tänker jag testa att gå/lunka/löpa 5 km på bra underlag (ej enbart asfalt), Munksjön runt i Jönköping. Känns som att jag inte har något att förlora på det. Blir det värre i ljumsken/benet så har jag min tid hos sjukgymnasten på onsdag. Håll tummarna...

(Munksjöbron)

I natt jag drömde....

Jag drömde att jag skulle springa ett lopp, mitt första nu efter skadan. Värmde upp lite och benen kändes lätta och fina. Jag liksom flög fram! Då upptäckte jag att jag tappat bort min nummerlapp och utan den kan jag inte starta. Jag letar och letar....hittar den inte och plötsligt hör jag Bengt Grives (!!) röst från speakertornet "och nu startar strax Marie Hansson..." osv. Det visar sig att min pappa har tagit nummerlappen och lagt den i byxfickan men jag hinner inte sätta på den och missar alltså loppet... Allvarligt, jag tror att jag behöver komma ut och röra lite på mig snart ;-)

(Här är han, Mr Grive! Enda bilden som var fritt fram att dela!)

PS. Hansson är mitt flicknamn
PS.PS. Min pappa och jag kom alltid mycket bra överens